- Welcome to my world -

Livet på universitet rullar på. Fler och fler dead-lines börjar nu dyka upp vid horisonten och skapar extra stress i min tillvaro. Trots arbeten, trycker jag in sport och lite roligt så ofta jag kan. Förra veckan var relativt händelselös. Vädret blir bara kallare och eländigare för var dag som går. Igår var det dags för UK indoors rowing championship. Vi åkte till Birmingham (4 timmar bort) i en minibuss som läckte in regn, körandes av en galen tysk (roddklubbens president). Aldrig hade jag trott att jag skulle hitta något som är jobbigare än ett simlopp… men jag måste nog säga att 2000 meter på rodd slår det mesta jag nånsin testat. 6 rader, med 20 maskiner i var rad, roddes samtidigt som ett heat. En syn jag aldrig sett förr. Det häftigaste var att se de som tävlar i OS, eller handikappsOS. Folk som saknar ben, händer etc… eller t.om. var förlamade som rodde. Helt otroligt!

Efter bara 500 m. in i mitt loppvar jag halvt döende. Andningen var helt förfärlig, och jag började nästan gråta efter 900 m… klarade mig dock genom loppet mycket tack vare funktionären som också gav en moralt support. Sluttid: 7:54… 11 sek pers. Slutade på plats 55/142 tävlandes. Bästa platsen av alla i Essex roddlag, så det får man ju ta med sig som ett ok resultat.

På vägen hem, blev det klart McDonalds… precis som det brukar bli med simningen. Påminde mig om många gamla, kära minnen av alla vänner där hemma.

Något lite coolt:

http://www.concept2.co.uk/birc/race_analysis_2007.php?race=22&event=C2&row=B&name=E+Nilsson&bid=19723

(Här kan man se mina splittar, samt hur mitt lopp såg ut jämfört med de andra runt omkring mig. Rätt intressant.)

Ojoj vilken onsdag! Gick upp kl 6, var i båten klockan 7 för att ro en timme på ett stormigt vatten som påminde mer om havet än det lugna vattenresorvar jag är van vid. Därefter var det föreläsning och sedan dags för det jag fruktat sen jag blev uppskriven som starter för rugbyn. På skakiga ben sprang jag ut på planen för min första rugbymatch. Ganska snart insåg jag att istället för att vara rädd för motståndarna var det bättre att göra dem rädda för mig. Kändes lite konstigt att skrika rakt ut “SHE IS MINE” – peka på en tjej och titta på henne som om hon ens kommer i närheten så dödar jag henne… men samtidigt var det rätt roligt när man såg hennes min. Tog ett tag för mig att komma in i matchen, men gud vilken känsla det var när man äntligen lyckades få tag på bollen och sen bara trycka sig fram. Tacklade några och blev tacklad av några. Idag (fredag – 2 dagar efter) har jag några fina blåmärken och två värkande axlar, men inte värre än så. Efter matchen (som vi tyvärr förlorade) blev jag utsedd till bästa back, vilket alltid är en trevlig bonus. På kvällen innebar det att jag skulle ha på mig ett par enormt stora trosor med texten “Man of the Match”. Mycket vackert (se bild). Kvällens tema var “superheroes” (man skulle komma på en egen)… Själv var jag, som ni kanske kan se, “Super Swede”!

Lustigt att tänka att för exakt 2 år sedan var jag och Ida i London. För ett år sedan var jag i USA och gick och knackade dörr med barnen. Detta året är jag tillbaka i England, men på uni, vilket givetvis innebar en stor halloweenfest. I birst på övriga ideér bestämde jag mig för att göra det hela så enkelt som att klä ut sig till en död emma. Blev inte fullt så dåligt som jag befarat. Jätterolig kväll. På tordagens rugbyträning blev jag ombedd att spela forward på matchen nästa vecka (ons). En tjej som stod bredvid när kaptenen sa detta till mig, kommenterade mycket sant och uppriktigt, att min ansikte speglade ren fasa. Men eftersom de verkligen behöver en till forward för den matchen och att de tyckte jag va duktig, så varför inte (nervöst skratt)? Har rott så mycket de senaste dagarna och börjar nu inse att mina händer kommer aldrig igen bli vad de en gång var. Väldigt vackra. Angående pluggeri, börjar det kännas som jag börjat komma in i det nu. Känns bättre och bättre. Vilket är en jäkla tur med tanke på de kommande arbetena. Pust. Hoppas allt är bra med er där hemma. Kommentera gärna. Kram

Tisdagskväll, efter rugbyträningen, grep bacillerna tag i mig och var dumma mot mig. På onsdagen hade jag i stort sett ingen röst, till en del i min vånings stora skadeglädje. Mot kvällen satte febern in och jag mådde som en riktig liten skit när jag låg på min säng och vred och vände mig och bara inte kunde somna ifrån mitt bultande huvud. Ursäkta mitt klagande, men idag är det lördag, och jag är fortfarande en snorig jävel. Trots detta stack jag ut på vattnet med roddlaget. Två omgångar. En gång med 8-manna-båt och en gång i en dubbel. Dubbeln var helt klart mycket svårare att balansera och att paddla eftersom man då har en åra på var sida. Men tills sist lyckades jag ganska bra, och tydligen är det en stor bedrift att inte snurra runt båten när man är nybörjare i en liten båt. Dock var jag tvungen att hoppa i vattnet (vattnet över knäna) när vi kom in mot land eftersom vågorna höll på att föra in båten på grund. Mmmys. Nu ligger mina blöta kläder i en plastpåse och har en misstänkt lukt av ankskit.

Underbara helg. På fredagen genomled jag min absolut tråkigaste lektion och sedan var jag äntligen fri. På fredagen betställde vi in kinesiskt. Slurp. Lördag förmiddag begav jag mig ut på vattnet med roddlaget. Alldeles underbar förmiddag med strålande solsken. Väldigt lugnt och fridfullt förrutom vår gungande båt. Efter rodden åkte jag och Lizzy in till London och träffade Julia och Lewis, som åkt in redan tidig morgon. Vi gick in i St:Paul’s Cathedral, gick över millenium bridge och tog oss en titt på Shakespears återuppbyggda teater (the Globe). Promenad längs the Themes och sedan till Trafalgar Sq. för att träffa kära Sophie. Så himla kul och se henne igen. Pizza, titta lite på rugbyfinalen på genom ett fönster till en pub och sedan bar det av hemåt igen. Idag åkte jag och Lizzy en sväng till Colchester och gjorde lite välförtjänt shopping. Är alldeles snuvig och trött, och nu är det bäckerna som gäller. Jihoo..

Förresten…

Svenska språket är minsann ett ganska lustigt språk… Bara checka in detta order: “Nordöstersjökustartilleriflyg-spaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussions-inläggsförberedelsearbeten”. 130 bokstäver. Försök läsa det snabbt.

I måndags när jag gick till gymmet och fick mina obligatoriska intruktioner träffade jag en svensk tjej. Heter Katta och sysslar med rugby. När jag berättade att jag var simmare blev hon alldeles exalterad (våra axlar är tydligen något mycket bra) och övertygade mig att hänga med på en träning. Några blåmärken senare bestämde jag mig för att börja spela. Skitkul. Man kan verkligen få ut inre frustationer… men det betyder också att man måste ta emot det från andra. Och en del av dessa tjejerna är inga småflickor minsann. Dagens spiksko i huvudet när jag låg tacklad fick mig också att inse att munnskydd och övrig utrustning måste införskaffas redan denna helgen. Förrutom charmiga blåmärken och en allmänt värkande kropp från all ny sorts träning, har jag blåsor i händerna efter rodden. Med andra ord är jag snygg som få.

Hipphurra, nu har jag testat roddlaget. Vad tyckte jag om det? Älskade det. Har aldrig suttit i en mindre obalanserad båt i hela mitt liv, inte för den delen en smalare. Ca 50 cm bred kändes det som och plats för 9 pers i rad. Obalansen berodde på att alla rodde som tokar och helt utan teknik. Jag fick iaf kommentar på att de hoppades att jag skulle fortsätta för att jag hade bra kraft i mitt drag. Roligt. Annars har det varit en mycket lugn helg eftersom ca. 6 engelsmän åkt hem. På fredagen beställde vi in mat och satt och kollade på film och Family Guy. Skönt med lugn myskväll. Idag (söndag) for jag ut på en liten gå/spring runda som helt klart var dagens bästa beslut. Jättefint att springa och helt underbart skönt väder (ca. 18 grader och solsken). När jag inte kom till simningen idag blev jag efterfrågad (alltid trevligt), så kanske bör jag gå med där iaf! Nu väntas det bara att se hur dags jag lyckas somna idag, igår när jag precis väl somnat gick brandlarmet och upp for jag. Somnade inte förrän klockan var mycket sent.

2 veckor har snart gått, och jag känner redan hur svenskan blir jobbigare och jobbigare att ta fram. Häromdagen kunde jag omöjligt komma på ordet “flöjt” och när de ber mig säga saker på svenska får jag tänka efter pinsamt länge. Förhoppningsvis är det bara för att jag har engelsmännen runt mig hela tiden och endast pratar engelska. Efter ett amnestymöte igår satt jag uppe och pratade med 5 andra långt in på natten och då helt plötsligt när vi insåg att vi inte var trötta än bestämde vi oss för att gå en promenad (klockan var halv 2 på natten). Spännande utforskning i mörkret. Sen sov jag gott när vi kom tillbaka. Lektionen idag börjar inte förrän 4 så jag fick chans att sova ut. Helgens planer består av att testa rodd-laget och försöka få rätt på mitt dygn igen så det inte krävs nattpromenader för att jag ska somna.

Nu har det riktiga universitetslivet börjat. Föreläsningar och klasser. Första blicken på mitt schema är att “oj, det ser slappt ut”, men det innebär mycket plugg på egen tid. Och inte nog med att jag ska plugga jag vill ju klart testa på så mycket annat som möjligt också. Jag har testat sim/vattenpolo-laget. Det var ju visserligen roligt, men jag är inte säker på att det är värt pengarna. Igår var jag också för första gången sen jag kom hit inne i Colchester och tittade runt lite grand. Så klart gick vi in i några affärer och jag fick syn på en sån fin klänning att jag bara inte kunde låta bli (oroa inte dig mamma, jag har inte köpt några andra kläder överhuvudtaget). Den får sparas till kanske julbalen. Ta en titt… (lägger upp lite bilder på rummet också)

Detta har varit en våt dag på två olika sätt, och inte för att det har regnat. Simmade med sim/vattenpolo klubben idag. Det var både lite tråkigt och roligt på samma gång när jag upptäckte att jag simmade snabbast i bassängen. Tydligen så var iaf inte riktigt alla där, och jag hoppas denna svenska simmare de pratade om, är bra (snabbare än mig iaf). När jag och mina två flat-mates sen kom tillbaka torra och fina till lägenheten utbröt ett hysteriskt vattenkrig på hela vår våning. Ha nu i tanke att på vår våning bor “presidenten”. Vad sa han om detta kan man då undra? JO han skrattade högt och var snabbt framme vid skåpet och ryckte åt sig ett eget gigantiskt vattengevär(han var värst av allihop). När hela köket var täckt i ca 2 cm vatten överrallt förkunnade vi fred och tog oss ann uppstädandet av vårt krigsfält.