- Welcome to my world -

Det var alldeles för länge sedan jag skrev här. Beror delvis på att jag haft så mycket att göra och delvis på lathet. Men nu är jag iaf igång igen. Har mycket att uppdatera om. Mín vän Felicia var på besök en helg. Jättekul att ha lite mer tid att spendera med henne. Veckan efter kom min kära lilla syster och lät mig njuta av hennes snarkningar i nästan en vecka. Fullt upp att göra medan hon var här. Besök in till Colchester för lite shopping, två dagar i London (sova på YMCA), ta det lugnt och titta på film etc. I London hade vi ett fullt schema. Vi klarade av alla turistattraktioner man måste se, men utöver det såg vi även två museum, musikalen the LionKing (som var helt underbar – erika är nu smått besatt) och hann även med ett stopp i Notting Hill. Tror det inte är mer än rätt att säga att när vi väl kom tillbaka till Essex var vi helt slut. Var tråkigt när hon åkte hem, men som alltid gäller det att komma tillbaka upp på fötterna. Massa skolarbeten som skulle göras. 24 Februari rodde vi ett stort race på floden Trent i Nottingham (ett ställe som alla som sett Robin Hood borde känna igen). Det tog alla krafter jag hade eftersom jag var tvungen att ro racet två gånger pga. brist på deltagare från vår klubb. Totalt den dagen rodde jag mellan 18-20 km. Hårt! Den senaste veckan har det mest varit skolarbete som gällt, men sen igår kom vårens stora race för oss som gick på Themsen i London! Vi åkte från universitet kl.2.30 på natten! HALV TRE! Kan ni tänka er. Vår kapten var nog lite väl ivrig, hon ville vara säker på att vi skulle vara i tid för kl.7. När var vi framme? Klockan5!!! Det blev till att sova i bussen för att tappra själar. Jag var totalt vettskrämd för detta racet. Det var fruktansvärd vind och floden är väldigt ström. Inte kul om man skulle ploppa i det vattnet! Klockan nio fick vi ta ner båten i vattnet. Vi var bland de första båtarna på vattnet och hade startnr. 159 av ca. 300. Man får ett ställe som man får hålla sig på. Paddla runt och undvika de andra båtarna och helst hålla sig hyffsat stilla. Allt gick jättebra, till vi helt plötsligt titta upp från länge upp i floden där ca. 10 båtar krashat in i varandra och tillsammans bar strömmen dem rakt mot oss. De krashade in i oss och vår båt snurrade runt, hamnade i fel rikting och krashade in i sidan av floden. Kunde höra hur hela båten skrapades. Var riktigt rädd vid detta tillfället, men vi lyckades ta oss ut från klungan och blev ombedda att vända om länge ner i floden och sedan paddla tillbaka upp. Pga av denna incident slutade det med att vi rodde med nummer så som 220 etc och inte 150-160 klungan, som var tanken. Vår lilla publik blev lite smått oroliga för vad som hänt när det inte såg oss komma där vi skulle. I slutänden gick allt bra iaf. Vi klarade hela racet på 7km + att ro tillbaka hela sträckan mot strömmen. Blev totalt ca- 15km den dagen. Resultatet bland nybörjarbåtarna var 25/52. Inte helt fy och skam tycker jag. Vi avslutade kvällen med lite party party och sen fick jag äntligen sova efter en 24-timmar lång dag.

Hoppas någon orkade läsa genom allt detta… blev lite långt. Ta hand om er och så ses vi kanske till påsk.

- kram Emma -

Låt mig backa till Fredag kväll. Tjejerna i roddlaget åkte hem till SJ för att ladda upp ordentligt med kolhydrater. Pasta med köttfärssås och till efterrätt chokladmousse. Mums! Gå genom morgondagens raceplan. Klart så var de erfarna tjejerna snälla nog att berätta allt som gått fel i deras föregående race och allt som möjligtvis skulle kunna gå fel. När det väl var dags att sova ville inte fjärilarna i magen vila en sekund. Tidig morgon och iväg på den 3,5 timmars långa resan. Ont i rumpan lagom till att vi var framme. Vädret kunde knappt vara sämre. Det var en smärre storm och vinden blåste så att vi skulle få den som motvind. Killarna rodde först, och vi fick vackert vänta…och vänta. När det väl var vår tur fick vi först ro upp till startlinjen, där vi fick sitta i våra tunna kläder och vänta i en halvtimme. Sen bar det av… hej och hå! Körde om en båt… härlig känsla. Motvind och motströms. Jobbigt. Men i mål kom vi och placeringen blev 1a. Visserligen bara av 3 lag i den divisionen, men det spelar ingen roll. Vinst som vinst, och faktum kvarstår att jag fick nöjet att vinna mitt första rodd race. På kvällen blev det till att fira vår framgång. Söndagmorgon, efter 3 timmars sömn ringde väckarklockan. Dags att åka in till London och träffa min gamla aupairkompis Felicia som ”flyttade” till England i veckan. Blev en riktig turistdag med inslag av shopping. Himla kul att se henne igen. Söndag är inte en bra resdag i detta landet. Inget går som det ska och allt tar tredubbelt så lång tid. Efter en tretimmars hemresa (ska vara 1h) kom jag hem och hittade min rumsdörr insmetad med tomatröra och salladsdressing. Inget ultimat “välkommen-hem”, men jag hade inte förväntat mig bättre eftersom jag och 4 andra hade skojat till det lite med en kille som var borta under helgen. Hursomhelst är klockan än en gång för mycket.. Ha det bra, kram Emma

Om ni är intresserade av hur vårt race såg ut mot slutet när vi var slitna stackare, ta en litet titt på denna länken:

http://essex.facebook.com/video/video.php?v=20334585183

Så var man tillbaka i den gamla kolonimakten, i min lilla fågelholk. Nydekorerad med trevliga foton och planscher. En skolvecka har gått, och jag har insett att jag har en hel del arbete framför mig denna terminen. Skoj skoj! Spelade rugbymatch i onsdags efter absolut ingen träning. Det var lite småjobbigt. Var en trevlig fest på kvällen trots att vi förlorade. Trots hård träning och hyffsat sena kvällar pågick något smått konstigt denna veckan. Var morgon vaknade jag av mig själv, och när jag tittade på klockan stod den varenda dag på 8:48!! Vad är slumpen? Anledningen till att jag aldrig lyckas sova så länge här är nog för att min säng inte är den bekvämaste. Imorgonbitti är det rodd, och sen ska jag vila. Det ser ut som vi har ett rodd race nästa lördag. Hoppas jag får ro! Kommer bli så himla kul. Saknar er alla redan,

Ta hand om er.

Kram Emma

Förra helgen bar det in till Sophie i London. Promenerade längs Oxford Street och checkade in julbelysningen och allt shå och stoj som höll på i och med att det var 1 Dec (vilket är dagen när allt “startar”). Biltrafiken var avstängd och istället sprang folk omkring som myror. Detta följdes med inte bara en film på bio, utan två! Så lätt kan man ta igen att inte ha gått på bio på 2,5 månader. “Rendition” med Reese Witherspoon, handlade om hur en man blev tillfångatagen misstänkt för att vara en terrorist. Jättebra men allvarlig film, så klart behövde vi “The Jane Austen Book Club” efter det. Lättsam och rolig. På söndagen blev det ett litet besök till British museum, middag och sedan hejdå till min vän. Jobbig och lång hemresa bara för att det var söndag.

I onsdags spelade jag en ny rugbymatch. Denna gången spelade vi inte mot riktiga kvinnor. Dessa var män. Stora och tunga, men inte så kvicka på att springa. Det var en jämn match, vi spelade bättre, men de vann. En sak är iaf säker, och det var att efter den matchen kände jag verkligen att jag levde. Har både ett, två och 5 blåmärken. Det är inte sådär jätteskönt när en 90kg person trampar på en med dubbskor. Ska bli skönt att nu ta det lugnt och inte spela på 1,5 månad.

Om en vecka är jag hemma igen kram

Nu sitter jag här fredag eftermiddag, och har precis lämnat ifrån mig terminens viktigaste arbete. Satt och kämpade långt in på natten idag och mina ögon är nu så vackert blodsprängda. Jag vet inte heller varför det slutade så här, jag hade ju planerat lång tid i förväg! Lite berodde på att igår var Thanksgiving, och eftersom Julia är amerikan och hennes pojkvän är på besök, skulle vi klart ha en riktigt ordentlig middag. Julia var så duktig och lagade all underbar mat, men precis när vi skulle sätta oss ner och hugga in gick brandlarmet. Som vanligt antog man att det var ett falsklarm, men se den här gången var det faktiskt på riktigt. Våning 4 (2 under mig) hade lyckats sätta fyr på sitt kök, så kraftig rök kom ur deras fönster. Vi fick vackert stå ute i kylan, hacka tänder och tänka på vår väntande måltid i en timme medan brandmännen gjorde sitt jobb. Efter den här veckan kommer allt lugna ner sig, och då ska jag börja fundera lite på att leka turist igen och starta julshoppingen. Det bästa är att nu mitt i mörka vintern har jag något att se fram emot i och med att jag idag betalade första delsumman för att åka till Spanien med Rugbylaget i april och spela en tournament. Kommer bli så himla roligt, trots att det betyder mindre tid hemma i Sverige. Ta hand om er och hör av er.

Livet på universitet rullar på. Fler och fler dead-lines börjar nu dyka upp vid horisonten och skapar extra stress i min tillvaro. Trots arbeten, trycker jag in sport och lite roligt så ofta jag kan. Förra veckan var relativt händelselös. Vädret blir bara kallare och eländigare för var dag som går. Igår var det dags för UK indoors rowing championship. Vi åkte till Birmingham (4 timmar bort) i en minibuss som läckte in regn, körandes av en galen tysk (roddklubbens president). Aldrig hade jag trott att jag skulle hitta något som är jobbigare än ett simlopp… men jag måste nog säga att 2000 meter på rodd slår det mesta jag nånsin testat. 6 rader, med 20 maskiner i var rad, roddes samtidigt som ett heat. En syn jag aldrig sett förr. Det häftigaste var att se de som tävlar i OS, eller handikappsOS. Folk som saknar ben, händer etc… eller t.om. var förlamade som rodde. Helt otroligt!

Efter bara 500 m. in i mitt loppvar jag halvt döende. Andningen var helt förfärlig, och jag började nästan gråta efter 900 m… klarade mig dock genom loppet mycket tack vare funktionären som också gav en moralt support. Sluttid: 7:54… 11 sek pers. Slutade på plats 55/142 tävlandes. Bästa platsen av alla i Essex roddlag, så det får man ju ta med sig som ett ok resultat.

På vägen hem, blev det klart McDonalds… precis som det brukar bli med simningen. Påminde mig om många gamla, kära minnen av alla vänner där hemma.

Något lite coolt:

http://www.concept2.co.uk/birc/race_analysis_2007.php?race=22&event=C2&row=B&name=E+Nilsson&bid=19723

(Här kan man se mina splittar, samt hur mitt lopp såg ut jämfört med de andra runt omkring mig. Rätt intressant.)

Ojoj vilken onsdag! Gick upp kl 6, var i båten klockan 7 för att ro en timme på ett stormigt vatten som påminde mer om havet än det lugna vattenresorvar jag är van vid. Därefter var det föreläsning och sedan dags för det jag fruktat sen jag blev uppskriven som starter för rugbyn. På skakiga ben sprang jag ut på planen för min första rugbymatch. Ganska snart insåg jag att istället för att vara rädd för motståndarna var det bättre att göra dem rädda för mig. Kändes lite konstigt att skrika rakt ut “SHE IS MINE” – peka på en tjej och titta på henne som om hon ens kommer i närheten så dödar jag henne… men samtidigt var det rätt roligt när man såg hennes min. Tog ett tag för mig att komma in i matchen, men gud vilken känsla det var när man äntligen lyckades få tag på bollen och sen bara trycka sig fram. Tacklade några och blev tacklad av några. Idag (fredag – 2 dagar efter) har jag några fina blåmärken och två värkande axlar, men inte värre än så. Efter matchen (som vi tyvärr förlorade) blev jag utsedd till bästa back, vilket alltid är en trevlig bonus. På kvällen innebar det att jag skulle ha på mig ett par enormt stora trosor med texten “Man of the Match”. Mycket vackert (se bild). Kvällens tema var “superheroes” (man skulle komma på en egen)… Själv var jag, som ni kanske kan se, “Super Swede”!

Lustigt att tänka att för exakt 2 år sedan var jag och Ida i London. För ett år sedan var jag i USA och gick och knackade dörr med barnen. Detta året är jag tillbaka i England, men på uni, vilket givetvis innebar en stor halloweenfest. I birst på övriga ideér bestämde jag mig för att göra det hela så enkelt som att klä ut sig till en död emma. Blev inte fullt så dåligt som jag befarat. Jätterolig kväll. På tordagens rugbyträning blev jag ombedd att spela forward på matchen nästa vecka (ons). En tjej som stod bredvid när kaptenen sa detta till mig, kommenterade mycket sant och uppriktigt, att min ansikte speglade ren fasa. Men eftersom de verkligen behöver en till forward för den matchen och att de tyckte jag va duktig, så varför inte (nervöst skratt)? Har rott så mycket de senaste dagarna och börjar nu inse att mina händer kommer aldrig igen bli vad de en gång var. Väldigt vackra. Angående pluggeri, börjar det kännas som jag börjat komma in i det nu. Känns bättre och bättre. Vilket är en jäkla tur med tanke på de kommande arbetena. Pust. Hoppas allt är bra med er där hemma. Kommentera gärna. Kram

Tisdagskväll, efter rugbyträningen, grep bacillerna tag i mig och var dumma mot mig. På onsdagen hade jag i stort sett ingen röst, till en del i min vånings stora skadeglädje. Mot kvällen satte febern in och jag mådde som en riktig liten skit när jag låg på min säng och vred och vände mig och bara inte kunde somna ifrån mitt bultande huvud. Ursäkta mitt klagande, men idag är det lördag, och jag är fortfarande en snorig jävel. Trots detta stack jag ut på vattnet med roddlaget. Två omgångar. En gång med 8-manna-båt och en gång i en dubbel. Dubbeln var helt klart mycket svårare att balansera och att paddla eftersom man då har en åra på var sida. Men tills sist lyckades jag ganska bra, och tydligen är det en stor bedrift att inte snurra runt båten när man är nybörjare i en liten båt. Dock var jag tvungen att hoppa i vattnet (vattnet över knäna) när vi kom in mot land eftersom vågorna höll på att föra in båten på grund. Mmmys. Nu ligger mina blöta kläder i en plastpåse och har en misstänkt lukt av ankskit.