Ett mästervärk i självömkan!
Varför Varför blir vi sjuka
Kan någon snälla svara mig? Efter 3 veckors hosta blev jag attackerad av feber i onsdags. Två läkarbesök och två recept senare, på fredagen kom den värsta huvudvärk jag någonsin varit med om. Skakningen av en hostattack får mitt huvud att vilja trilla av. Så nu sitter jag här ensam, en lördagkväll, (när resten av familjen är på fest), och tycker synd om mig själv och sörjer det nyårsfirandet jag kommer gå miste om. Och vem än som tar sig tid och läsa detta får njuta av detta konstverk i tycka-synd-om-sig-själv. Förlåt för det, men jag hade ett stort behov av att uttrycka mitt missnöje. Stackars Stackars lille mig… Hoppas ni andra mår bättre.
Oj, någon har humor!
Läs den här intressanta artikeln från aftonbladet…
Så nu var det dags för danskarna att ta itu med något de förlorade för 400 år sedan. Snacka om långsynta… De är lite försent ute. Vid detta laget är de “danskar” som bodde i Skåne, svenskar. Get over it you guys! Vad jag inte riktigt heller förstår är varför en del säger att de gärna kapar av Skåne från Sveriges karta (“en del” =de ca. 27 000 pers. som svarat “ja” på aftonbladets undersökning på frågan “Tycker du att vi ska ge bort Skåne till Danmark?”) Varför? För att folk inte förstår dialekter annat än rikssvenska? För att folk tror på stereotyper och tror dem vet hur alla “skåningar” är? För att man vill förminska den enormt stora svenska befolkning? För att bli av med länet med flest underbara stränder? Vad det än är för anledning dessa människor har, är jag smått tveksam att de verkligen tänkt igenom vad ett sådant beslut skulle innebära. Och förresten, vilka är dessa människor, och vad säger att vi inte kan utesluta just den delen av landet de kommer ifrån? Om vi inte ens inom ett land kan hålla ihop, hur kan det finnas något hopp för att man ska kunna komma överens men andra länder?
Ett Glittrigt London och en brutal rugbymatch
Förra helgen bar det in till Sophie i London. Promenerade längs Oxford Street och checkade in julbelysningen och allt shå och stoj som höll på i och med att det var 1 Dec (vilket är dagen när allt “startar”). Biltrafiken var avstängd och istället sprang folk omkring som myror. Detta följdes med inte bara en film på bio, utan två! Så lätt kan man ta igen att inte ha gått på bio på 2,5 månader. “Rendition” med Reese Witherspoon, handlade om hur en man blev tillfångatagen misstänkt för att vara en terrorist. Jättebra men allvarlig film, så klart behövde vi “The Jane Austen Book Club” efter det. Lättsam och rolig. På söndagen blev det ett litet besök till British museum, middag och sedan hejdå till min vän. Jobbig och lång hemresa bara för att det var söndag.
I onsdags spelade jag en ny rugbymatch. Denna gången spelade vi inte mot riktiga kvinnor. Dessa var män. Stora och tunga, men inte så kvicka på att springa. Det var en jämn match, vi spelade bättre, men de vann. En sak är iaf säker, och det var att efter den matchen kände jag verkligen att jag levde. Har både ett, två och 5 blåmärken. Det är inte sådär jätteskönt när en 90kg person trampar på en med dubbskor. Ska bli skönt att nu ta det lugnt och inte spela på 1,5 månad.
Om en vecka är jag hemma igen 
kram
Happy 20th!
Så kom den stora dagen för den stora Emma. 20 år! Firandet började redan på onsdagen, eftersom mitt rugbylag mycket riktigt poängterade så blev det min dag efter midnatt. Denna dagens sportsfest till ära hade vi tema bondgårdsdjur. Passande nog klädde jag ut mig till gris. Vi började kvällen med vad som kallas “Wivenhoe Run”, med andra ord springa mellan 8 olika barer. Roligt att se folks reaktioner när “presidenten” beodrade oss att göra våra djurläten. Jag blev fick dra på mig en vit t-shirt, som sedan användes som klotterplank hela kvällen. Massa skit stod där! Sen for vi tillbaka och gick ut på campus. Hann lagom återhämta mig nästa dag till nästa firande. Mr President i min våning hade bokat ett bord till oss, och när jag kom ut i köket redo för att gå ner hade de hängt upp girlanger och grejor och skrek grattis och sjöng för mig. Hur kul som helst. God middag och sedan kom tårta in. Lyckade blåsa ut all ljusen. (Hemlig önskning). Så snälla alla var. Tillbaka till våningen, göra oss klara för att gå ut. Massa folk kom över och sen åkte vi alla in till Colchester. Pga av lite taxiproblem blev det en lååång promenad tillbaka mitt i natten. Kanske inte det bästa slutet på en mycket bra födelsedag, men jag är mycket nöjd och glad!
